varför ska det vara så jobbigt nu? saknar barndomen när man blev körd till dagis, fick leka hela dagarna. fanns inga bekymmer, allt var toppen! när man blev lite äldre, jo då tyckte man det var jobbigt att läsa 3 sidor med 2 rader på?
att lära sig knyta skorna, kommer ihåg att de var skit svårt då.

men det är inget mot vad det är nu, tonåren. allt ansvar, bråk med föräldrarna, skolan, strul med vännerna, vänner sviker.
vill inget av de!

nu måste man välja allt, förut var det så att man vakna och kläderna man skulle ha på sig nästa dag låg på när man skulle fylla år, då börja man ju räkna nästan direkt när man fyllt?
hahaha nu gör man inte ens de? ;o man har inte ens kvar den där känslan som man hade dagen innan man skulle sova, eller när man öppna sina paket? oj, vad saknar den känslan.

förr bråka man om vem som skulle ha vilken docka? vilka saker?
nu bråkar man om mycket värre saker, saker som är så viktigt att inte missta.

just nu vill jag bara vara 5år och sitta i min sandlåda och välja vilken spade man skulle gräva med. och inte ha en aning om hur bra man egentligen har de?
inte gråta sig till söms som nu, utan skratta sig till söms som då.

i miss it all.